Loved her first

Jennas perspektiv :

"Where the hell can they be?!" sa jag irriterat samtidigt som jag stappa omkring i killarnas vardagsrum.

"We don't know." sa Liam.

"How could she do this do me?" sa jag och kände hur min röst börja spricka.

"Don't start to cry!" sa Louis och sprang fram till mig och krama mig men jag bröt mig los hans grep och sprang in på toan, leta efter något vast. Till slut hitta jag Nialls rakblad. Jag tog det vassa rakbladet mot min tunna hud på armen och rista in 4 stora sår samtidigt som jag grät.

"I'm so damn alone" sa jag tyst för mig själv medans jag smsa Vanessa.

To : Nessa <3

"Please.. come home, I'm so alone and I really really miss you! Don't be out there alone, it's killing me not to know where you are! I love you." Jag tryckte på "send" knappen och satte mig på badkarskanten och vänta otåligt på svar.

Det gick en timme, inget svar och både Liam och Louis hade stått och bankat på dörren och bönat och bett mig och öppna den ett fåtal gånger.

"Niall is back." hörde jag Zayn's röst efter kanske 3 timmar där inne och jag flög mot dörren och låste upp och såg Nialls ansikte, hans ögon var sprängröda, han hade rivsår på hela kroppen och han såg sjukt trött ut.

"Where is she?!" skrek jag.

"What?" sa han chockat.

"Where.Is.Vanessa?" sa jag sammanbitet.

"I though she was here."
"She isn't! How could you, you're an idiot!" skrek jag medans Louis och Harry höll i mig så jag inte skulle flyga på  Niall.

 

"Jenna, take it easy, we will find her! Trust me." jag hörde Louis lugnade röst när jag låg brevid han i sängen och storböla.

"What if she is dead?"

"Don't think that way." 

"I hate him. I really hate him."

"Please stop, it's my brother you talking to! I promise I will find her!"

"You promise?" sa jag och kände att sten från axlarna börja lätta lite.

"I promise darling, now you need to sleep and the first thing we will do tomorrow is to go out and find her! Okey?"

"Okey, I love you"

"I love you to" sa han och börja dra sina fingrar genom mitt hår och 2 sekunder senare sov jag.

 

"Jenna?" jag hörde en bekant röst men kunde inte sätta fingret på vem det var så fortsatte att sova.

"Jenna!" jag kände igen rösten.... Nessa! jag satte mig spikrakt upp och öppna ögonen och såg henne stå framför mig och jag hoppa upp ur sängen och krama om henne!

"How could you just run away like that?" sa jag med tårarna i ögonen.

"I'm so sorry.. I wanted to find Niall but then he caled me and said that he was back so I come home."

"You're an idiot." sa jag lågt för mig själv.

"i'm so sorry but can we go downstairs, because Louis is listning to us." sa hon och jag vände mig och titta på Louis som låg med ögonen öppna och lyssna på oss.

"Okey" 

 

vanessas perspektiv:

 

"Does the other knows your here?" frågade jenna.

"No they're asleep." sa jag.

"should we wake them up?" frågade Jenna.

"No." sa jag.

"Niall is back." sa Jenna försiktigt.

"I know that's why i came here but i don't know if i'm ready to see him yet ." sa jag och tittade ner på golvet.
"Why not?" frågade hon.

jag drog in Jenna i ett rum bredvid och stängde dörren så Louis inte skule kunna höra.

"I think i'm gonna break up with Niall because everything happend so fast and now this happend and i just want to take a break and think about it." sa till Jenna och försökte att inte börja gråta.

"Honney you know i'm always here for you no matter what." sa hon och kramade om mig sedan knackade någon på dörren och det var Harry som kikade in.

"Niall wants to meet you." sa han och tittade på mig. Jag tittade på Jenna sedan tog jag ett djupt andetag och gick utanför dörren och såg alla vara där och Niall tittade på mig.

Jag visste inte först om jag vågade men sen sprang jag fram till Niall och kramade om honom hårt .

Men det var inte det bästa jag gjort, det kändes som mina revben gick av igen så ont som jag hade.

"Are you okay?" frågade han.

"It hurts." sa jag.

"Oh i'm so sorry." sa han och höll om mig.

"No it's okay." sa jag och fejkade ett leende fast det kändes som det dödade mig inifrån.

"uhm Niall i need to talk to you in privacy." sa jag och drog han till det rummet jag o jenna hade snackat i först.

"What did you wanna talk about?" frågade han.

"Uhm it's so hard to say this but i think it's best for both of us to be just....friends. I meen i do like but everything has gone to fast and now this happend and i just need some time to think about all this i'm really sorry." sa jag och en tår föll ner på min kind och jag gick därifrån.

"What happend?" frågade killarna där ute och Jenna gick efter mig ut då jag gick hemåt.

"Did you tell him?" frågade Jenna.

Jag nickade och sedan stannade hon mig och kramade om mig.

Efter en stund började jag gå hemåt och Jenna gick med mig.

Att jag kunde göra slut med Niall först festen och nu detta. Det tog väldigt hårt på mig men jag tror det även gjorde det på Niall men då tänkte jag att jag måste göra det som känns bäst för mig och inte tänka på alla andra hela tiden för jag visste att jag inte mådde bra av det. Tillslut var vi utanför mitt hus.
"Are you sure you don't want me to stay for the night?" frågade hon.

"No it's okay i just want to be alone right now." sa jag och kramade om henne sedan gick jag in och såg Mason spela tv spel med justin som tittade bredvid.

"Oooh mom and dad are really pissed of at you right now." sa Mason och flina.
Jag brydde mig inte utan gick till mitt rum. Sedan knackade det på dörren och in kom mamma och pappa.

"Why did you sneak out of the hospital?!" sa mamma upprört.

"You could have called us so we could pick you up!" sa pappa argt.

"Why would i? I guess you two were to busy to argue with each other then care about me! " sa jag .
"We were sooo worried about you what if someone kidnapped you?!?!" sa mamma.

"MOM, DAD stop! Just stop! When i do something you just gets so.... crazy about but when Mason do something it's like fine okay it won't happend again! I'm just sick of how you treat me! Now get out!" skrek jag nästan och pekade mot dörren.

Mamma gick men pappa stog kvar en stund.

"I'm sorry i got so crazy i was just worried." sa pappa och satte sig på sängskanten.

Jag tittade på honom sedan kramade jag om honom hårt.

"I think you need some sleep." sa pappa och pussade mig på pannan innan han gick.

Jag bytte om och sedan la jag mig i sängen igen. Jag tog upp min mobil och tittade på mina bilder på mig och Niall, sakta raderade jag alla en för en och sedan somnade jag.