Loved her first

Hur kunde han?! Hur fan kunde han? Var det enda jag tänkte på när jag åkte med Vanessa till sjukhuset. Hade även ringt hennes föräldrar och förklarat precis som det var.

"How are you?" jag väcktes från mina drömmar när en sjuksköterska ruska på mig.

"Ehm, Fine just having a headache."

"Okey" sa hon och log. Jag titta mot Nessa som låg på bristen, helt utslagen.

Min telefon viberade och jag tog upp den.

 

From : Louis :) x

"Hey, how are you? Is she fine? Are you fine. Niall is feeling like an idiot, and he is. We all want her to be good. I love you. x" 

Jag vart chockad över det han skrev i slutet men tänkte inte på det så mycket och tryckte på "answer" knappen.

To : Louis :) x

"Hey, I'm fine, but Nessas i like crap. I'm really angry at Niall right now and I don't want him near Nessa! I love you to x" Jag sudda ut "I love you to x" men sen skrev jag tillbaka det och bestämde mig för att skicka det!

Jag la ifrån mig telefonen så fort jag hörde att Nessa börja göra små ljud som hon alltid gjorde innan hon vakna.

"Nessa?" sa jag förstikigt.

"Where am I? What happend?!" sa hon chockat och satte sig rakt upp.

"Lay down again!" 

"Where are we going?"
"To the hospital?!"
"Why?!" nästan skrek hon.

"Take it easy Nessa." sa jag och berätta vad som hade hänt.

"No that dosen't sound like Niall." sa hon med tårar i ögonen.

"I'm afraid so." sa jag och hon brast ut i tårar och jag satte mig brevid henne på den lilla bristen och krama om henne där hon satt och skaka av gråt.

"I hate him! I'm gonna break up whit him now, give me the phone!" sa hon argt och tog min telefon men jag tog tillbaka den.

"No, you wait til tomorow when they are coming and visit you!" sa jag besämt.

"But why? I don't want him is he's the one who did this do me!" nästan skrek hon.

"I know darling, I know. But don't do it on telephone, he feels like shit but please don't make him feel even worse. Please" sa jag och hon titta på mig och log.

"Okey, I do it for you sis!" sa hon och krama om mig men märkte att det inte var nån bra idé då hela hennes revben var förstörda.

"No good idea!" sa jag och hon nicka instämde och jag hoppa av bristen och gick och satte mig på stolen brevid henne igen.

 

När vi kom fram till sjukhuset så kom det massor av doktorer och sjulsköterskor och tog Nessa ifrån mig och jag försökte springa ikapp dom men snart såg jag bara massa vita rockar överallt och gick till väntrummet och ringde Louis.

"Hey" sa han efter 3 signaler.

"Hello, we are at the hosptial right now. And I'm really worried for Nessa." sa jag med gråten i halsen.

"I understand that, but she is gonna feel better!"

"Can I talk to Niall?" sa jag istället för att svara på det han sa och han sa inget utan gav telefonen till Niall.

"Niall. How could you?!" sa jag argt.

"I'm sorry."

"You can say "I'm sorry" for how many times you want but we will never forget about this." sa jag och tryckte på röd lur.

 

"Miss?" hörde jag nån såga på långt håll och jag insåg att jag hade somnat på stolen i väntrummet.

"What?" sa jag och satte mig upp.

"Nessas is fine. 4 of her ribs are broken and she have bruise on her arm and legs, but in a week she's on her feet again!" 

"Omg. Can I se her?" fråga jag med gråten i halsen.

"Yes, but she is aslep, but she want you to slep in the same room as you so follow me" sa jag och reste mig snabbt upp och följde efter henne till rum 546. Hon öppna sakta dörren och där låg Nessa och sov sött och jag titta på klockan, den var halv 3.

"Goodnight, push this bottom if something hapening" sa hon och visa mig en röd knappt brevid sängen.

"I will, goodnight!" sa jag och hon stängde dörren och jag tog av mig byxorna och knäppte upp bh:n och sov i samma tröja som jag hade haft hela dagen, släkte lampan och somna på en gång.

 

"Jenna, please wake up." Jag hörde Nessas röst och vart helt klarvaken och kom på vart vi va!

"What? what is it?!" sa jag snabbt och öppna ögonen och såg henne sitta brevid mig i sängen.

"I'm fine, I got you you're breakfast, egg, salad and sausage" sa hon och log.

"Thank you" jag reste mig upp och börja käka.

När jag var klar så tog jag fram min telefon och ringde Louis.

"Hey, when do you want to come?"

"We are on our way now"

"Okey, se ya"

"Yes" sa han och jag la på.

"They are on there way. Do you want to talk to Niall alone or do you want me to be whit you?"

"I want you to be whit me." sa hon tyst och jag tog hennes hand.

"Everything for you" sa jag och pussa henne på kinden. Sen gick jag in och sminka mig.

 

From : Louis :) x

"We are outside, Niall coming in.x" 

 

Vanessas perspektiv:

 

"Niall is coming in now." sa Jenna.

Rädslan spred sig snabbt i kroppen då jag fick massa flashbacks och började komma ihåg allt.

"And the others?" frågade jag.

"They're right behind him." sa Jenna och satte sig nära mig.

Efter en liten stund knackade det på dörren och in kom en sjuksköterska in och sedan kom dom in.

Jag vart jätterädd när jag såg Niall!

Dom andra kom fram till mig och frågade hur det var och så sedan gick dom ut och satte sig utanför men jenna tog inte ett enda steg ifrån mig.

"Nessa..." började Niall.

"Don't call me that." sa jag

"Okay Vanessa i don't know where to start but ... i'm sorry.." sa han tyst

"Wait, is that all you can say i'm sorry?? Have you seen what you've done to her. She has four broken ribs and bruises all over her body and all you say is i'm sorry???!!?!?" sa jenna argt.

"I don't know what to say.." sa han och tittade ner.

"You don't know what to say to your own girlfriend, thats ridiculous!" sa Jenna.

"Vanessa i never wanted to hurt you but i was drunk and had no idea of what was happening and if i knew this would never happend you have to believe me!" sa Niall.

"I don't know what to believe..." sa jag med en hes röst.

"Please Vanessa..." sa han och tog ett steg närmre mig.

"Please don't hit me.." sa jag tyst och tog händerna för ansiktet.

Han tittade på mig och en tår föll ner för både hans och min kind och sedan vände han sig om och gick därifrån med raska steg. Omg varför sa jag sådär?!??!

"Hey Nessa, don't be sad it's his lost not yours if he just walked away like that it's not your fault !" sa Jenna och kramade om mig och torkade bort mina tårar.

"I can't believe all i ever wanted is now gone." sa jag.

"But you're afraid and that's totally normal when something like this happens and it gonna take time to fix your trust to him but believe me you're strong and can make it through this! " sa Jenna och torkade bort mina tårar ännu en gång. Sedan kom killarna in utom Liam som måste 

"Why did Niall go?" frågade Zayn.

"I told him not to hit me..." sa jag svagt

Efter dom hade vart här i ca en halvtimme kom en sjuksköterska in.

"The visittime is over." sa hon snällt.

"Uhm then i think we gotta go bye." sa killarna och kramade om mig försiktigt.

"You to miss." sa hon till Jenna.

"NO, i want her to stay! " sa jag och drog tillbaka Jenna och kände hur smärtan kom till revbenen.

"Oh okay, Vanessa you gonna have to stay here for a few days fo robservation." sa sjuksköterskan.

Jag nickade som svar sedan gick hon.

"Btw when are my parents coming?" frågade jag.

"Uhm they're fighting over who can come see you because apperently they can't go together.." sa Jenna.

"Omg..." sa jag och suckade sedan somnade jag.